Numero Uno

Premiärbloggning...

När jag skriver Uno, tänker jag på en kompis kommentar när dennes sambo skickade en bild på Emil som nyfödd. "Uno, söt som snö..."
Söt är han allt, men som snö? Och, Uno blev inte namnet. Vet inte var han fick det ifrån, haha.

Har kommit i underfund med att det händer så mkt nytt i livet just nu, så diarieför jag inte mina dagar nu, så kommer jag lätt att glömma alla fantastiska framsteg som Emil gör...
Som nu tex. Han ligger i sin säng och sover (tror jag...) men jag kan höra hur han skrattar. Vem trodde för ett års sedan att livet skulle te sig så här. Aldrig i mitt liv att jag skulle vilja byta - vem skulle inte vilja höra sitt barn skratta i sömn. Det kan ju endast tyda på en sak - Lycka. Något som jag och Emil har gemensamt!