Min tro är obefintlig. Jag kallar mig själv för ateist. Tror inte på någon Gud eller Jesus eller sånt. Dravel kallar jag det, men ser ej ner på folk som anser att det finns något som heter så. Jag kan bara inte föreställa mig att det finns en gubbe som är orsaken till alla levande ting på denna jord. Tror inte heller på något som paradiset efter döden... Om man inte tror men lever ett normalt hederligt liv borde man väl ändå hamna på ett fint ställe den dagen man dör? Det ska väl inte bero på gudatro?
Det jag dock tror på är att man lever vidare när detta liv tar slut. Vet inte vad jag tror ska hända, men skräms av tanken att allt bara skulle bli svart. Man kanske återföds, inte som den människan man var, men själen kanske vandrar vidare?
Jag tror även på ödet, att allt som sker, det sker av någon anledning... Kärlek, död, diverse händelser...
Till sist har jag en tro som är starkare än allt. Jag tror på änglar. Jag har en ständig ängel vakandes vid min sida... Den har suttit på min axel vid flertalet tillfällen och jag har inte den blekaste om vem det är. Men hon/han är god och vill att jag ska fortsätta mitt jordeliv.
Det jag dock tror på är att man lever vidare när detta liv tar slut. Vet inte vad jag tror ska hända, men skräms av tanken att allt bara skulle bli svart. Man kanske återföds, inte som den människan man var, men själen kanske vandrar vidare?
Jag tror även på ödet, att allt som sker, det sker av någon anledning... Kärlek, död, diverse händelser...
Till sist har jag en tro som är starkare än allt. Jag tror på änglar. Jag har en ständig ängel vakandes vid min sida... Den har suttit på min axel vid flertalet tillfällen och jag har inte den blekaste om vem det är. Men hon/han är god och vill att jag ska fortsätta mitt jordeliv.
Ja Birgit är min farmor så det stämmer bra det :) världen är alldeles bra liten, vars man än är i världens så lyckas jag alltid träffa någon som är från eller har anknytning till bjur :)
SvaraRadera