Japp, korrekt.
Man kan inte tro det va? Emil tog i går sina första EGNA steg utan stöd.
Idag har han fortsatt, han står och håller balansen jättelänge, för att sedan GÅ framåt. Några steg tar han och sen måste man ta emot lillisen.
Man blir ju tårögd och samtidigt vettskrämd, vart tar tiden vägen????
Det var ju nyss han kom ut ur min mage och var alldeles oförstörd ;-)
Om två veckor är han 9 månader, snabb är han allt! Som sagt, på gott och på ont...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh jisses vad snabb :) Tyckte Wilmer va nog snabb när han va precis 10 mån. Vad härligt för han att kunna gå själv i gräset i sommar :)
SvaraRaderaVilken duktig liten kille!! =)
SvaraRaderaOJ! Jag de må jag säga var snabba takter!
SvaraRaderaMen han är ju lätt i kroppen och stark i benen ;-) You go boy