Praise

Pengarna är här. Det är ju för fantastiskt va?
Tänk om man kunde få skatteåterbäring varje månad, så trevligt det hade varit...

Dagen har spenderats med min bästa Maria i Umeå.
Var på Strömpilen och strosade och surrade och hade det bara bra, sen blev vi less och åkte på Hedlunda där vi färgade hår och klippte Thomas... och käkade middag, nåt så utsökt gott som soppa. Inte att underskatta!
Sen hem och säga hej till min kära och så for han och flög, bokstavligt talat. Jag brukar skoja lite om det när han flyger och folk frågar var han är. "Äh, jag bad han fara å flyga...", haha. Ikväll har jag förmodligen en man som är Pilot ;-) Låter ju flashigare än vad det är, men om man har ett flygcert. så måste man ju kunna titulera sig som pilot, eller?

Humorn är på hög nivå känner jag ikväll... såsom samtalsämnen på msn. Petras och min konversation går nu ut på var strumporna tar vägen efter att man tvättat dem. Maskinen måste ju allvarligt ÄTA upp dom...

I morgon åker vi till Övik och stannar till fredag då min kära syster-yster sjunger om "Studentens Lyckliga Dagar". Hoppas de får bättre väder att gala till än vad man själv fick... Det är ju en helt otrolig känsla det där med studenten. Frihet.

Men, den häftigaste känslan och upplevelsen måste ju ändå vara att få upp sin efterlängtade son på bröstet för allta första gången. Det är nånting som inget annat kan slå. Där kan man snacka upplevelse... Om man aldrig fött barn kan man Aldrig förstå känslan. Den är magisk, trollbindande och tårdrypande.
Emil var alldeles full med fett när han kom ut och låg på min då "tomma" mage. Alldeles varm och go och bara vår underbara lilla varelse. Han är vårt allt, mitt allt. Och nu börjar jag gråta igen........

I tvättkorgen!