Julgransskjutning

Det här med bloggningen kommer lite i efterhand känner jag. Ska göra ett tappert försök att bättra mig, om inte annat för min egen skull.
Det händer så otroligt mycket nu i våra liv, framför allt i Emils liv. Han upptäcker nya saker varje dag och jag upptäcker nya saker med honom varje dag. När han låg där på min mage, den 4 okt kl. 02.17, kunde jag inte slita blicken från honom. Från den dagen, har jag tittat på honom varje vaken minut känns det som. Han är så himla underbar rmin son och jag älskar honom så mycket att det värker i hela kroppen. I går råkade lilla faster Cajsa stöta till honom i huvudet med en bok, han började störtgråta, för att det säkert gjorde jätteont i hans lilla huvud. Då började nästan jag att gråta - mitt mammahjärta har aldrig tagit så illa vid sig. Just då insåg jag hur mycket man vill skydda sina barn från ondo. Vill aldrig att han ska behöva ha ont. Men, så är det ju, de måste ju få känna av livet så klart...

Han har i alla fall hittat händerna som han glatt smackar och smaskar på. Låter så roligt när han gör det. Från och med förra veckan är han otroligt stadig i nacken också. Han blir så fokuserad när han sitter i knäet och man låter honom hålla nacken själv. Lilla skelögdingen...

Idag ska min älskade Johnny ut och "skjuta" en gran. Jaja, jag vet, det heter att man ska hugga en gran. Johnny han skjuter dom. Man kan ju tro att han inte får skjuta något när han jagar, men sanningen är den att detta är någon typ av tradition, det här med julgransskjutning!
Vi ska bara vara hemma och mysa idag. Jag har städat toan och nu ska jag ta en dust i köket, för att sedan starta en tvättmaskin, sedan en diskmaskin, sen städa resten av det 450 kvm stora huset. OJ, så jag tog i nu. Källarn är ju redan städad och boytan är faktiskt bara på typ...250 kvm ;-)