What to say?

Jag skulle ju inte skriva mer om sömn lovade jag ju. Men, i dag är jag trött. Så trött. Jäklarns trött faktiskt...Jag har en söt son som inte är speciellt trött på nätterna längre. Why? Ja... säg det. Nu spelar vi i alla fall klassisk musik - Pianokonsert nr 21 i C-dur - och Emil ligger i sjalen. Jag har bett till högre makter att han ska sova längre än 1 timme! Nog om det...

Idag var vi på BVC för 3månaderskontrollen. Drängen väger 6700 g och mäter 63.3 cm från topp till tå. Min stora kille... Sen kom det tråkiga - två sprutor. Som tur var, bara en smärta. De hjälptes åt och tog varsinn spruta i varsitt ben - men vad hjälpte det - min älskade grät krokodiltårar i vilket fall! Mammahjärtat gick i tusen bitar...Nästa kontroll var i mars - har redan glömt datumet. Det var väl 2 timmar sen hon sa det... Min hjärna har aldrig någonsin varit så här slö. Till och med Gravid-hjärnan var skarpare, och då var den ändå inte spec. vass. Jag skrev aldrig någonsin upp ett datum då  - kan också bero på att man inte hade så mkt att fundera på. Nu är det ju fullt upp. Ättider, sömn, blöjor. Ja, ni vet - sånt som upptar en mammahjärna. Haha - samt en massa massa massa kärlek. 

Linda skrev om barn nr.2... Jag förstår inte heller. Varför börjar tjatet om barn 2 när vårt enda och första barn är 3 mån? Vem säger att det blir ett barn 2? Kan man älska 2 barn lika mycket? Säkerligen, just nu känns det som om det är praktiskt taget omöjligt... I alla fall - alla får vara glada över enbart Emil nu i några år. För innan han är 2-3 år blir det inga syskon, om vi nu ska ha det. Han ska få bli bortskämd med kärlek och uppmärksamhet och full fokus och två närvarande föräldrar. Han ska få känna att han är ensam och unik... För det är han. Något finare barn har aldrig skådats, ett sådant vackert barn han är - Vår Emil. Min och Johnnys stora stora kärlek! Vårt barn...