Dålig

Usch så dålig jag är på att uppdatera. Snart en hel vecka sen... Jag tar mig liksom inte tiden till att sitta här och skriva när solen lyser utanför fönstret och mycket aktivitet står på schemat!

Var ska jag börja?

Johnnys söta mormor ligger på lasarettet och jag fick hejda mig från att brista ut i gråt flera gånger under dagens gång. Hon är så fin och så snäll med Emil. Det är verkligen hennes lilla solstråle och jag är så glad att han fått träffa henne och framförallt, att hon fått träffa honom. Nu hoppas vi på att tanten klarar sig och att hon tar fram sitt jävlaranamma. För självklart skulle vi ju sakna henne oerhört om hon lämnar oss här...
Jag vill att hon ska få se Emil växa upp och att de ska få en alldeles egen, speciell relation till varandra. Men, man får inte alltid som man vill eller önskar. Vi kan bara hoppas, som sagt!

Ungefär en vecka har gått sedan vi flyttade ut Emil från vårt sovrum. Det har gått strålande samtidigt som min separationsångest börjar avta så smått. Det känns verkligen som att vi sparkar ut honom, men för sömnen har det gjort underverk.Han somnar nu kring 19-tiden och sover hela natten igenom utan avbrott till kl. 06-07. När han vaknar beror ju lite på när han somnar... Jag ska verkligen inte alls klaga, men jag tar i trä, för om detta fortlöper blir jag förvånad. Har sagt det förr och säger det igen, nog kommer vi få känna av...
Eller så fortsätter han så här, vilket skulle vara kanon. Vi får väl an si...


Emil gör framsteg. Sitter stadigare och vill framåt. Hans tålamod har han dock ärvt av sin mor, så när han inte vill eller märker att "detta går jävlar i mig inte", så skriker han... Krypningen liknar mer en larvs framfart. Upp med rumpan i vädret och huvet i marken. Skulle kanske inte kalla det kryp direkt....

Har precis kollat fuskbyggarna och får ont i magen. Stackars människor som råkar ut för såna bedragare.

Ska hoppa ner i soffan å mysa lite.

Fin bild på äldst och yngst!