Längesen

I kväll när jag nattade lilla gullet så hände något som inte hänt på lång tid.
Det är så underbart mysigt när såna stunder inträffar, jag blir alldeles varm i hjärtat och inser verkligen hur mycket jag älskar denna varelse som kommit till oss! Jag är så tacksam för att han fått vara frisk, att han har sina 10 korviga fingrar och sina 10 små söta tår. Han får mig verkligen inse att livet är värt varje sekund och han ger mig en anledning att kliva upp på morgonen (det har jag ju annars också så klart).
Så, vad hände?
När Emil var liten bebis och hamnade i stadiet mellan vaken och sova, i så kallat "lala-land", så kunde han le med hela ansiktet. Det är ett lyckligt leende och det kom även i kväll... Det var så längesen som det hände - i alla fall som jag sett och det är alldeles underbart att se... Han är verkligen något alldeles, alldeles speciellt. Det finns inget i världen som skulle kunna komma emellan oss. Vi är en familj, med mamma, pappa, Emil och Jaffa och så kommer det alltid att vara.  
Nu och för all framtid!