En aning

Kände att mitt inlägg i går blev en aningen bittert.
Livet är bittert ibland, så man får nog leva med sådana inlägg. Visst kan man hålla uppe en fasad, men om jag då går tillbaka om något år så tror jag ju att allt varit en dans på röda rosor - verkligheten är ju en annan.

Vi tog i alla fall vårt pick och pack och åkte in till Vännäs i går, till våra kära krigare, A & A.
En lunch på caféet och sedan en lång och skön promenad med två sovande söt-ungar.
Det är otroligt skönt att lätta sitt hjärta någon gång om sänder - det är så skönt när man upptäcker att man inte är ensam i diverse situationer.

Nu ska vi ta tag i detta med mat till Emil. Har varit lite lat, men tror att vi ska försöka få in en matrutin snart...

Ännu en dag med snö och blåst. Var tog våren vägen? Jag vill sitta ute i solen, höra fåglarna kvittra, äta limpmackor och dricka varm choklad. Nu känns den drömmen långt borta...