Långpromenad och egentid

Nu har kroppen vant sig vid att vakna Emils tider. Det vill säga vid 8-halv 9-snåret. Man får ut så mycket mer av dagen också - istället för att kliva upp vid 11-12-tiden, som vi gjorde förr, när Emil var lillliten.
Men, det var ju charmigt det med, för då hade vi inte så många måsten. Det har vi iofs inte nu heller, men då var vi så nya i det här med Emil och Mamma-dagar...

Åt lunch i V-by hos E & V, pizzarester satt som gjutet i kistan. Emil valde att bli lite trött vid 14, så då promenerade vi hem igen. Vet inte exakt hur långt det är in till V-by från Spöland, men skulle tippa på 6 km tur och retur... En alldeles lagom promenad och Emil sov till kl. 17 - alltså 3 timmar. Jätteskönt för mamma och bebis!
Nu ligger han med sin far (som ville vila) i sängen och pratar och jollrar och har sig. Undrar om fadern får sig någon sömn? Kanske ska rycka in som en liten ängel och ge han några minuters powernap i alla fall...